– Då har vi gått ett steg bakåt från den federalistiska vägen och vi har bara samarbete om gränsöverskridande frågor som till exempel klimat och brottslighet, säger Anna Hedh som vill rulla tillbaka en del av EU:s makt till medlemsländerna och minska unionens budget. I dag lägger vi otroligt mycket pengar på onödiga saker, säger hon och pekar på EU:s gemensamma utrikestjänst och flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg, säger Anna Hedh.

Anna pratar också om saker hon arbetar med i EU just nu, bland annat att med att inte stänga EUs gränser mot omvärlden.

Läs hela intervjun på Europaportalen här –>

Läs inlägget här –>

Alla medlemmar och andra intresserade av frågan är hjärtligt välkomna.
/Styrelsen

Den senaste tiden har rad händelser inträffat som tvingat människor på flykt. I Elfenbenskusten pågår arbetet med att hjälpa människor att återvända efter striderna om presidentmakten. I Libyen rasar våldsamma strider mellan rebeller och Ghaddafi-trogna. Civila libyer och flyktingar från andra delar av Afrika som anlänt innan konflikten hamnar mitt i skottlinjen. Allra värst är situationen i libyska hamnstaden Misrata där tusentals människor befinner sig under en blodig belägring.

I Europaparlamentet debatteras utvecklingen i Nordafrika intensivt. Tyvärr handlar debatten främst om vilka kostnader revolterna får för EU:s medlemsstater och hur man bäst kan stoppa eventuella flyktingströmmar. Man pratar mycket mindre om hur vi tillsammans bäst kan hjälpa alla de människor som är på flykt. Ofta hörs tal om nödvändigheten av solidaritet mellan medlemsstaterna och att vi måste hjälpas åt. Sällan hör jag krav på solidaritet gentemot de människor som befinner sig på flykt, vars situation vi verkligen bör känna sympati för.

Men naturligtvis måste medlemsstaterna hjälpas åt. Situationen som nu råder där vissa medlemsstater klagar högljutt över varför just de tvingas ta emot flyktingar medan andra står med armarna i kors och inväntar vad de andra ska göra är bedrövlig. De bofasta på den italienska ön Lampedusa, som ligger nära Tunisiens kust har i många fall tagit ett eget stort ansvar för att hjälpa de människor som kommit till ön. Utan något större stöd och utan att be om det blev de del av ett cyniskt inrikespolitiskt spel från premiärminister Berlusconi. Genom att vägra att transportera människor vidare till fastlandet, där de skulle kunna få hjälp och möjligheter att få asylansökningar granskade vill han istället visa sig tuff mot migranter. Och i förlängningen frammana en situation där andra tvingas ingripa. När Italien sen utfärdade tillfälliga uppehållstillstånd så uppstod direkt en konflikt med den franska regeringen vägrade erkänna dessa för inresa i Frankrike

Under ett möte med Cecilia Malmström, som är EU:s kommissionär med ansvar för migration så slår det mig hur debatten här i Bryssel fullständigt saknar proportioner. De tusentals människor som tagit sig till den Lampedusa (och som av vissa liknas vid en störtflod av migranter) jämförs aldrig med de hundratusentals människor på flykt som enligt Organisationen för Migration (IOM) sitter fast i läger i Tunisien, Egypten och Libyen. Länder som efter revolterna står inför stora politiska omvälvningar och är betydligt sämre rustade att ta hand om flyktingar än EU. I Libyen där det pågår fullt krig (dit europeiska länder dessutom sänder väpnade trupper!) är omständigheterna än mer förskräckliga.

Utvecklingen i Nordafrika har visat hur illa EU:s gemensamma asylsystem fungerar i praktiken. Det finns en djup splittring mellan medlemsstater i synen på asylfrågor. Just nu pågår omarbetning av EU:s regler för asyl. Den senaste tidens händelser visar varför förbättringar måste ske. Men istället har förhandlingarna fullständigt stannat till följd av Europas högerregeringars ovilja. När kritiken kommer mot medlemsländerna slår de ifrån sig. Den danske konservative integrationsministern Sören Pind har kallat svenske människorättskommissionären Thomas Hammarberg för en idiot efter att Hammarberg sagt att det råder moraliskt förfall i europeiska länder som inte hanterar Lampedusa-situationen bättre.

En annan viktigt fråga som blockeras är skapandet av ett gemensamt EU-program för vidarebosättning. I detta skulle medlemsstaterna åta sig att ta emot så kallade kvotflyktingar i samarbete med UNHCR och höja den totala nivån av flyktingar som tas emot. Detta skulle kunna innebära tusentals flyktingar med skyddsbehov kan få skydd i EU. Tyvärr är framåtskridandet även här lika med noll.

När man ser den politiska utvecklingen på asylområdet i Europa så finns det kanske inte någon större anledning att vara optimistisk. Europaparlamentet är medbeslutande om EU:s asylpolitik och jag kommer att göra allt jag kan inom Europaparlamentet för att förbättra denna. Det är oerhört viktigt att alla vi som vill se en ansvarig och solidarisk asylpolitik inte deppar ihop. Det är istället just nu vi måste samla ny kraft och sätta ännu större press på de regeringar och politiker som vägrar ta ansvar. Det är vi skyldiga alla de människor som befinner sig på flykt och som drömmer om ett liv i fred och frihet.

Den nuvarande eurokrisen visar på hur viktigt det är för jobben och välfärden att behålla kontrollen över penning- och valutapolitiken. Det svenska föreningslivet hotas av EU-kommissionens försök att slopa föreningars momsfrihet. Och lönedumpningspolitiken i Lavalfallets spår fortsätter. Det behövs starka EU-kritiska röster i politiken.

Väldigt många socialdemokratiska partimedlemmar delar Socialdemokratiska EU-kritikers syn att unionen ska vara ett samarbete mellan självständiga stater, inte en överstatlig supermakt. Därför enades årsmötet om insatser för att få fler att ansluta sig till föreningen.

Bli med du också!

Vi anser att EU:s överstatlighet skadar både vår demokrati och de ideal som socialdemokratin skall arbeta för. Demokratin genom att besluten flyttas längre bort från medborgarna och våra ideal genom EU:s ensidiga fokusering på marknadsliberalism och konkurrens.

Under de år som gått sedan Sverige blev medlem har EU förändrats, Genom nya fördrag och direktiv har makt förts över från Sveriges riksdag till unionens institutioner. En stor del av de lagar som nu införs i landet har i realiteten beslutats i Bryssel. Denna utveckling måste brytas.

Vår vision av Europa är en kontinent av självständiga, men samarbetande stater. Europa som en supermakt, styrd av en liten byråkratisk elit, är inte något att sträva efter.

Socialdemokratin, som var huvudkraften för införandet av demokrati i vårt land, bör arbeta för att rulla tillbaka makten från EU. Detta är den politik som bäst gynnar landets löntagare.

- Han är en person som bör lyftas fram i den svenska politiska historien, som en av dem som stoppade Eurovansinnet.
Under många år ledde han den socialdemokratiska EU-kritiken. Därefter lämnade han socialdemokratin och blev ordförande för Junilistan.

- Visserligen beklagade jag hans beslut att lämna socialdemokratin. Men mitt intryck var att det snarare var socialdemokratin som lämnade honom än tvärtom, säger Tony Johansson.

Sören Wibe var inte endast en framstående EU-kritiker, utan också en skicklig debattör inom en rad områden, inte minst i frågor rörande den ekonomiska politiken. Men framför allt var han en person med hög integritet, stort rättspatos och brett kunnande.

- Sören Wibes bortgång är en stor förlust för den svenska EU-kritiska rörelsen och en stor personlig förlust för alla som var hans vänner.

EUs regelverk försvagar Europas löntagare systematiskt och underlättar för borgerligheten att genomdriva sedan länge eftersträvade förändringar. Lex Laval, som den borgerliga majoriteten i riksdagen nu beslutat om, är ett exempel på detta. Effekten blir att den svenska strejkrätten inskränks och att apartheid införs på arbetsmarknaden.

- Istället för att acceptera Lavaldomen, borde regeringen försvara den svenska arbetsmarknadsmodellen. Arbetarrörelsen bör kritisera regeringen hårt för detta, men det måste samtidigt uppmärksammas att grundproblemet är det svenska EU-medlemskapet, säger Socialdemokratiska EU-kritikers ordförande Anna Hedh.

Årsmötet konstaterade också att folkets beslut att avvisa svenskt medlemskap i EMU:s tredje steg i folkomröstningen 2003 var mycket klokt. EMU befinner sig i sin största kris hittills och de värst drabbade länderna tvingas till en hård åtstramningspolitik. Detta samtidigt som alla är överens om att det som krävs i den globala finanskrisen är att stimulera efterfrågan i ekonomin.

- EMU tvingar fram kraftiga åtstramningar i djupaste lågkonjunktur som inskränker Europas folks möjligheter att välja politisk väg. När den socialdemokratiska regeringen i Grekland tvingas till nedmontering av välfärden, synliggörs hur EMU har begränsat demokratin, säger Anna Hedh.

- EMU och EU försvagar välfärdsstaten och hotar solidariteten människor emellan. Socialdemokratiska EU-kritiker står fast vid uppfattningen att EU ska bygga på ett samarbete mellan självständiga stater, fortsätter Anna Hedh.

Uttalandet kan därför tolkas som en försiktig kritik mot ministerkollegan Björklund och andra folkpartister, som med anledning av finanskrisen argumenterat för att kronförsvagningen gör oss fattigare, varför vi bör söka medlemskap. Borg tycks alltså inte ställa upp på den simpla folkpartistiska retoriken. Det hedrar honom. Men om finansministern ställer sig tveksam till folkpartisternas argument, så är finansmarknadsminister, Mats Odell, som deltog på samma utfrågning som Borg, direkt kritisk. Han är också varm EMU-anhängare. Men även han visade prov på intellektuell hederlighet och valde, enligt uppgift i Dagens Industri, att inte endast förhålla sig neutral i frågan om hur för- och nackdelar ska vägas, utan påpekade att Sverige vunnit på att stå utanför EMU under finanskrisen. Kronförsvagningen har stimulerat exporten och därmed dämpat fallet i sysselsättning och BNP.

Borgs och Odells uttalanden är grundskott mot den folkliga föreställning, som underblåses av ja-sidans demagoger, att en stark valuta, i alla lägen, är något positivt. Inget kan vara mer felaktigt. En valuta bör i det långa loppet varken vara för svag eller för stark. Den bör istället följa kostnadsutvecklingen i landet relativt kostnadsutvecklingen i omvärlden. Detta förutsätter att valutaområdena omfattar samma områden som arbetsmarknaderna – i praktiken följer nationsgränserna – samt att växelkurserna tillåts flyta.

Men är det inte så att kronan under finanskrisen försvagats mer än vad som är rimligt utifrån ekonomiska fundamenta? Jo, så är det. Men för det första skapar detta en välbehövlig stimulans i den svenska ekonomin. Exportrådet beräknar den årliga vinsten till följd av kronförsvagningen till 30 miljarder. För det andra, låt säga att Sverige hade varit medlem i EMU. Då skulle inte endast denna stimulans utebli, utan dessutom skulle svensk exportindustri få en konkurrensnackdel gentemot världen utanför EMU till följd av att euron stärkts för mycket jämfört med vad som är rimligt.

Euron har varit övervärderad under hela krisen, kronan har varit undervärderad. Men får man för ett litet exportberoende land välja mellan en övervärderad och undervärderad valuta i ett läge av ekonomisk kris, då faller valet på det senare. En stark valuta är inte en fördel under en kris. Det som hänt under finanskrisen bekräftar därför att nej-sidan inför folkomröstningen gjorde rätt analys. Vår frihet från euron räddar nu tiotusentals människors jobb.

Tony Johansson

Publicerad i Skånska Dagbladet den 3 september 2009

Under det senaste året har vi sett prov på hur EU och dess lagstiftning fungerar som en murbräcka mot de europeiska arbetarnas sociala rättigheter. Genom ett antal uppmärksammade beslut i EG-domstolen omintetgörs viktiga landvinningar som den europeiska arbetarrörelsen tillkämpat sig. Detta är det direkta resultatet av den omfattande maktöverföringen till EU-gemensamma institutioner.

- EU har blivit ett högerns instrument . Vi vill därför stoppa den pågående maktöverföring till EU och ta flera steg tillbaka. EU ska vara ett samarbete mellan självständiga nationer, säger Anna Hedh.

- Valet till EU-parlamentet i juni är inte endast ett val mellan höger och vänster. Det är också ett val om var makten i EU ska ligga. Socialdemokratiska EU-kritiker menar att makten över svensk arbetsmarknad och välfärd ska ligga i Sverige, inte i Bryssel, säger Anna Hedh.

Därför är det bra att Socialdemokraterna har flera EU-kritiska kandidater på sin lista och föreningen uppmanar till kryssning av Anna Hedh.

Socialdemokratiska EU-kritiker är fortfarande djupt besvikna över att socialdemokraterna inte vågade följa LO-kongressens krav, att temporärt stoppa ratificeringen av Lissabonfördaget. Vi delar uppfattningen hos de fackliga organisationer, partidistrikt och riksdagsledamöter som tyckte att vi skulle använda tillfället till att kräva en omförhandling som tryggade den svenska kollektivavtalsmodellen.

- Vi motsatte oss också en ratificering av det skälet att det var orätt mot det irländska folket. EU-byråkratin hade drivit på för att alla länder skulle ratificera fördraget, trots att det fallit. Syftet var att ställa Irland i skamvrån och omyndigförklara dess folk, säger Anna Hedh.

Slutligen noterar vi att EMU utgör precis det hot mot välfärden som vi kritiker varnat för. Flera EMU-länder står inför enorma problem till följd av att de inte kan justera sina valutavärden. Massarbetslöshet och sociala problem följer i valutaunionens spår.

- Vi kan nu tacka det svenska folket för att den pågående ekonomiska krisen inte har blivit ännu värre. Sveriges frihet från valutaunionen räddar varje dag folk från att bli arbetslösa.